Det här är jag, Zandra

Hur summerar man sig själv när livet/döden har hänt och det mest basala är något högst personligt och existentiellt? Det korta är för kort. Det långa är för långt. Men här är ett försök:

Jag är 40+, bor i en gammal kraftstation byggd ovanpå Stångån med mina barn Noomi, Matteo och katten Django. Trots att jag sen länge är rotad i det östgötska eklandskapet (Bjärka-Säby) längtar jag alltid lite hem till Bohusläns klippor och blir tårögd när jag rullar in i Göteborg.

Jag titulerar mig ”relationsfotograf”, då jag har specialiserat mig på relationsstärkande fotoupplevelser för familjer och företag. Att sträva mot goda relationer - uppåt, inåt, utåt - är nog vad jag skulle kalla meningen med livet. Därför har jag även fördjupat mig i modellen enneagrammet. Jag är också journalist, föreläsare och skribent.

I februari 2024 dog min man hastigt. Det har förändrat mig. Blicken, konturerna och prioriteringarna har skärpts. Eller som @korsdragspoesi uttrycker det; ”Du som kan, lev dina vill”

En vän beskrev mig som en person ”med ögon känsliga för skönhet”. Det har jag nog alltid varit. Men att leva nära svärta och smärta har gjort det till en livsnödvändighet att söka upp och odla allt som skänker hopp, liv och glädje. Det tror jag också speglas i mina bilder.

Livet är så vackert. Och så svårt. Att fylla tillvarons canvas med livets allra finaste färger och former är en medveten motståndshandling mot mörkret. Därför finner man mig ofta på Babettes Kulturpalats (där jag har kontor) eller på Friskis, där jag är skivstångsledare.

Jag älskar att dansa, läsa, skriva dagbok och shoppa second hand. Amelie från Motmartre är min favoritfilm. Jag tror starkt på vardagsgemenskap, men har mitt hjärta utspritt i älskade människor över hela jorden. Jag pratar tyska och trädgårdsarbetar hellre än bra. Jag skulle vilja kunna dreja, surfa och musicera.

Nåd är mitt vackraste ord och kärnan i den tro jag bygger mitt liv på, som också kan summeras:

”Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det”. Joh 1:5

Välkommen hit. Don’t be a stranger!

Foto: Jessica Wikström